Surrogatmödraskap väcker hopp hos barnlösa

Det blir allt vanligare att nordiska par väljer att ingå i surrogatmödraskap utomlands för att bilda familj och få barn. I Sverige uppskattas antalet par som i fjol anlitade en surrogatmamma utomlands vara större än antal par som adopterade.

Det började med att Helene Sjöblom blev diagnostiserad med livmoderhalscancer.

– Det hade gått så långt att de var tvungna att göra en hysterektomi – när man tar bort hela livmodern, säger Helene som bor i Södertälje i Sverige med sin man Johnny Rickman.

Helenes cancerbehandling innebar att hon aldrig skulle kunna bli gravid och föda barn själv. Däremot hade hon kvar äggstockarna så att det var möjligt för henne att donera sina ägg för att skapa embryon.

– Har man en sjukdomsbild som vi har är man inte välkommen i adoptionsprocessen, utan surrogatmödraskap är enda vägen, säger Helene.

Tillsammans har de barnen Tore som är 5 år och dottern Lova som är knappt sex månader gammal.

Både Tore och Lova är Helenes och Johnnys biologiska barn. Men de är födda i Indien respektive i Georgien av surrogatmammor.

Surrogatmödraskap, det vill säga då en annan kvinna bär och föder någon annans barn, är inte lagliga i de flesta europeiska länder.

I Finland är det sedan 2007 olagligt med såväl kommersiellt som altruistiskt surrogatmödraskap. Det betyder att man inte kan kompensera någon för att bära ens barn. Det är inte heller tillåtet att bli surrogatmamma åt någon annan frivilligt.

Men i och med att det är tillåtet men oreglerat i Sverige, och att svensk sjukvård inte får hjälpa till med surrogatmödraskap, är Tore och Lova födda i länder där surrogatarrangemang är lagliga. Det var ändå inte självklart att det skulle bli så.

– Vi tyckte att det kändes skrämmande och läskigt. Vi ville först landa i de etiska frågorna och gjorde tre besöksresor till Indien, säger Helene.

Läs mer här på Svenska YLE

Fotot ovan tagit av: Yle / Anna Lillkung