Förbudet mot surrogatmödraskap är politisk posörkonst

Anledning att man väljer surrogatarrangemang kan vara att man redan har barn men vill ha ett till men det är medicinskt problematiskt och riskfyllt, man kanske aldrig haft chansen att få ett barn och träffat en livspartner efter man fyllt 42 år eller någon annan anledning eftersom varje familj väljer sitt eget livsspår.

Det är ett alternativ och det är verkligt. Man slipper även utsätta sig för socialtjänstens skönhetstävling i nordisk ungdom och vigör.

Nu erkänns inte surrogatarrangemang i Sverige och det är politiskt. Det är inte rationellt, det är inte för barnens bästa för de är redan födda och nekas anslutas till den familj de redan från befruktningen var ämnade för utan det är politisk posörkonst där det är viktigare att tala om för andra hur de skall forma sina familjer än värna om de skyddslösa små.

Det blockerar en funktionell lagstiftning som skulle erkänna surrogatarrangemang och göra det smidigare att förenas som familj. Istället tvingas föräldrar och barn vänta i månader i utlandet, med svårigheter att få barnavård i ett land man inte känner till och ett språk man inte kan, och det är att utsätta barnen för fara och risk.

Det är även en oskäligt hög ekonomisk och psykisk belastning för föräldrarna.

Avsaknaden av funktionell lagstiftning gör att rättssystemet onödigt belastas av mål som behövs för att få barn som fötts i surrogatarrangemang erkända som svenska medborgare och slutligen bli en del i den familj de redan från början var avsedda att bli medlemmar av.

Läs hela krönikan på Dagens Juridik