Det känns helt magiskt! Kan nästan inte tro att det är sant! ❤️

Efter intervjun med Caroline och Christoffer Hedin nedan har deras dotter Zoey fötts i Ukraina. Stort grattis till hela familien! Vi är oerhört ödmjuka och tacksamma för att vi fick möjligheten att hjälpa er på vägen till att bilda er familj.

Hur såg er väg fram till val av surrogatmödraskap?

Många ser det som en självklarhet att kunna bli gravida. Vi har fått erfara att så är inte fallet. Vi hade som så många andra par en stark önskan om att få bli föräldrar.

Under två år kämpade vi med en enorm mängd olika ägglossningstester, alla tänkbara vitaminer som skulle främja fertiliteten, fertilitetsundersökningar och oändligt många timmar på nätet för att få reda på vad vi skulle kunna göra för att lyckas bli gravida.

Under två år genomsyrades vardagen av känslan att ”alla andra” lyckades bli gravida utan vi. Det upplevdes som en form av misslyckande. Samma dag som vi äntligen fick en kallelse för att påbörja IVF fick vi också mardrömsbeskedet att Caroline hade livmoderhalscancer och skulle vara tvungen att operera bort livmodern för att cancern inte skulle sprida sig.

När chocken, gällande cancern, hade lagt sig började vi nästan omgående prata om vilka andra alternativ det fanns för att bli föräldrar. Det första (och enda) alternativet vi kom på var att adoptera ett barn. Men efter efterforskningar fick vi reda på att Caroline skulle vara för gammal för att adoptera. För att få inleda en adoptionsprocess måste båda parter nämligen vara helt friska, vilket innebar att Caroline skulle behöva vänta 5 år för att bli friskförklarad från cancern och skulle således hinna bli för gammal för att påbörja processen.

Tanken på ett liv utan barn kändes nästan outhärdlig.

Efter en tids googlande och sökande på nätet hur vi skulle kunna kringgå alla regler som fanns kring en adoptionsprocess kom vi in på en hemsida där ett barnlöst par hade fått barn via surrogat. ”Surrogat” var ett nästintill nytt begrepp för oss men sakta började ett hopp tändas inom oss. Efter den dagen fanns det bara en väg och den var uppåt och framåt.

Vad var er största utmaning inför valet av Tammuz?

Vår största utmaning inför att påbörja en surrogatprocess var det etiska perspektivet. Vi var väldigt noga med att välja en förmedling som hade ett humant perspektiv och som såg människan som en människa och inte som en handlingsvara. Det var viktigt för oss att veta att surrogaten skulle få det bra och att hon inte skulle vara i en sådan beroendeställning där hon skulle känna sig ”tvingad” att låna ut sin livmoder för att klara sig ekonomiskt och för att överleva. Vi tyckte att Tammuz uppfyllde våra krav gällande att ha en medmänsklig och humanistisk syn på framförallt surrogaten, men även på oss.

Vi mailade Tammuz och fick snart kontakt med både Jenny och Eduardo. De kontakterna bekräftade och förstärkte vår tanke och känsla att vi hade valt rätt förmedling.

Kan ni sammanfatta er intryck så här långt?

Vi fick en gång höra att hela den här processen skulle vara som en bergochdalbana av känslor och det har den sannerligen varit. Det har varit många nervösa och oroliga stunder och en jobbig ovisshet till exempel innan vi visste om graviditeten skulle ”ta sig” eller inte. Under de 12 första veckorna av graviditeten höll vi nästan andan och kunde bara leva på hoppet om att graviditeten skulle fortsätta utvecklas fint.

Nu när vi har kommit så pass långt i vår graviditet (v.34) upplever vi endast ren och skär lycka. Självklart finns en viss nervositet inför att bli föräldrar men det är en obeskrivbar känsla att vi, om bara några veckor, ska få träffa vår lilla tjej och att vi snart ska få hålla henne i våra famnar.

Vi upplever verkligen att vi har fått ett oerhört fint stöd, i alla steg i processen, från alla vi har kommit i kontakt med från Tammuz. Det känns som att vår dröm inte skulle kunna gå i uppfyllelse utan er!

Vad har varit mest värdefullt för er av det som vi kan tillhandahålla?

Det som har varit genomgående i hela processen är att vi alltid har blivit bemötta med respekt, ödmjukhet och förståelse för vår situation. Alla inblandade parter har varit lösningsfokuserade, professionella, och lyhörda, vilket vi värderar högt.

Vår kontaktperson Jenny har betytt mycket för oss. Hon har varit varm och hjärtlig och har delat med sig av sina erfarenheter. Hon har också varit tillgänglig och pedagogisk och inga frågor har varit för stora eller dumma.

Vad behöver ni nu inför nästa del i processen?

Inför vår lilla dotters nedkomst hoppas vi att allt ska gå lika smidigt som det har gjort hittills. Vi hoppas och tror att allt ska gå bra med förlossningen och att processen därefter kommer fortlöpa utan större problem. Vi har även fått information att vi kan vända oss till vår kontaktperson dygnet runt i samband med förlossningen, vilket känns väldigt betryggande.

Vi har ett högt förtroende för alla de inblandade vi har kommit i kontakt med från Tammuz och vi är övertygade om och känner oss trygga med att vi får den hjälp och guidning vi behöver för att få komma hem till Sverige med vår lilla tjej.

Hälsningar Caroline och Christoffer