Barnen som inte finns

Hur länge är det rimligt att nyfödda svenska barn lämnas statslösa utan tillgång till svensk socialförsäkring, vård, barnbidrag och föräldralediga föräldrar? En vecka? En månad? Kanske tre månader? För de flesta är nog svaret att allt detta bör ske vid födsel men när det gäller svenska barn, födda utomlands genom surrogatmödraskap, verkar det inte finnas någon övre gräns. Dessa barn utelämnas till svenska myndigheters nyckfullhet och lämnas vind för våg på obestämd tid.

Vissa av dessa barn föds i länder där de inte räknas som medborgare, till exempel Ukraina eller Georgien. De har alla en genetisk pappa med svenskt medborgarskap, vilket gör att de redan från födseln har rätt till ett svenskt medborgarskap. Ändå tvingas dessa barn leva statslösa i födselländerna i väntan på svenska myndigheters handläggning, utan någonting som erkänner deras existens. De här barnen finns inte.

Svenska myndigheter saknar stabila riktlinjer att arbeta efter samtidigt som familjerätternas handläggning är godtycklig. Tiden det tar för barnet att få hjälp blir ett lotteri och i många fall tvingas den genetiska fadern vända sig till tingsrätten för att få faderskapet fastställt. Det kan ta flera veckor eller ibland månader. För att sedan få sitt svenska medborgarskap och pass måste sedan skatteverket bistå med ett tillfälligt personnummer för barnet. En uppgift de inte kunnat hantera på ett rimligt sätt i ett par nyligen uppmärksammade fall.

I genomsnitt fem svenska barn kommer till världen på detta sätt, varje vecka. Orsakerna till att ofrivilligt barnlösa väljer att få barn via surrogatmoder utomlands varierar, men för de flesta är alla andra alternativ då uttömda. Det kan till exempel handla om människor med fertilitetsproblem eller om samkönade par som blivit nekade adoption. Åsikterna om surrogatmödraskap går isär över det politiska spektrumet, men det förändrar inte det faktum att dessa barn existerar. De är svenska medborgare och vi som samhälle har ett ansvar för dem.

Det är oacceptabelt att låta barnens bästa hamna i skymundan för att sättet på vilket de kommer till världen kan anses vara en kontroversiell fråga. Barnen har en ovillkorlig rätt till en trygg, reglerad start i livet. Myndigheter måste arbeta efter klara riktlinjer och barnets bästa måste sättas i första rummet.

Surrogatmödraskap legaliseras just nu i allt fler länder i väst. Med det kommer de svenska surrogatarrangemangen i utlandet öka kraftigt. De är redan idag fler än antalet adoptioner. Ändå omgärdas de adopterade barnen av ett långt mer omfattande skydd än de som bärs av en surrogatmoder. Till skillnad från vid adoptioner finns dock här inga tydliga riktlinjer för de blivande föräldrarna.

Vi föreslår att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFOF) gavs i uppdrag att gå ut till familjerätterna med riktlinjer avseende handläggningen för dessa barn. De skulle kunna fastställa faderskapet redan innan födsel, förslagsvis runt graviditetsvecka 25. Så sker redan nu när det behövs, genom bekräftelse från modern. Men bara när det gäller barn som föds i Sverige. Vi anser det enda rimliga vara att även de som blir föräldrar genom surrogatmödraskap ges samma möjlighet.

De här barnen finns, de fanns igår och de kommer att finnas imorgon. Vi uppmanar till krafttag för att de svenska barn som föds i utlandet får en trygg start i livet med både medborgarskap och minst en fastställd förälder redan från födseln.

Läs en personlig berättelse om surrogatmödraskap här